Vad betyder Klucka?

Ordet klucka kan användas på olika sätt på svenska. Det kan syfta på ljudet som en höna gör när den lägger ett ägg, eller på ljudet som små barn kan göra när de leker med leksaksägg eller dockor. Klucka kan också användas i överförd betydelse för att beskriva någon som pratar mycket eller upprepar samma sak om och om igen. Det är ett ord som vanligtvis förknippas med ljud och repetition i olika sammanhang.

Exempel på användning

• Kycklingen kluckade glatt i hönsgården.
• Barnen kluckade av skratt när de såg den lustiga fågeln.
• Hönan började klucka när det närmade sig kväll.
• Det kluckade mysteriöst från dammen.
• Hon hörde hönsen klucka när hon närmade sig ladugården.
• Klunken kluckade när båten rörde sig i vattnet.
• Farbror Bosse brukade alltid klucka när han var glad.
• Det var något lugnande med ljudet av kluckande vatten.
• Hönan började klucka för att tala om att hon lagt ett ägg.
• Klunken kluckade i takt med vågorna.
• Det kluckade så mysigt från elden i öppna spisen.
• Lilla ankungen kluckade för att visa att han var hungrig.
• Klunken kluckade när fisken nappade på kroken.
• Hönsen började klucka för att varna varandra för fara.
• Klunken kluckade i takt med klockans tickande.

Synonymer

• värpa
• lägga ägg
• ruka
• kackla
• bäcka

Antonymer

• klaga – berömma
• gråta – skratta
• glo – ignorera
• sucka – vara tyst

Etymologi

Ordet klucka härstammar från fornsvenskans klucka som betyder att klucka, picka eller pipa, vilket kan hänvisa till ljudet som höns gör när de kluckar. I dag används ordet också i överförd betydelse för att beskriva en långsam och monoton process eller rörelse.

dalsänka • älvakung • sluten • marritt • feberdröm • näv • stjäla • etnograf • storfräsare • hafs •