Vad betyder Kravla?
Ordet kravla i svenskan kan ha olika betydelser beroende på sammanhanget det används i. En vanlig betydelse är att kravla sig fram på händer och knän, typiskt sett när man kryper som ett litet barn. Ordet kan också användas mer bildligt för att beskriva en ansträngande eller besvärlig situation där man kämpar för att ta sig fram. Det kan också referera till att klättra eller ta sig fram på ett hinder eller brant terräng på ett klumpigt sätt.
Exempel på användning
- Jag såg en liten bebis kravla runt på golvet.
- För att ta sig framåt fick barnet kravla över hindren.
- Katten började kravla upp längs trädstammen.
- Det var svårt att kravla igenom den trånga öppningen.
- Det var som att behöva kravla sig fram i mörkret.
- När jag vaknade insåg jag att jag skulle behöva kravla mig upp ur sängen.
- Hunden började kravla sig genom buskarna för att komma fram.
- Det var ett stort steg att våga kravla sig upp på scenen inför publiken.
- Det krävdes tålamod och mod att kravla sig fram i den okända terrängen.
- När fiskarna försökte kravla sig upp längs forsarna fångades de av strömmen.
- Ekorren var skicklig på att kravla sig upp längs trädstammen.
- Det var som att kravla sig igenom ett träsk av motgångar.
- Barnet försökte kravla sig framåt genom att sträcka sig så långt det kunde.
- Det var svårt att titta på när snigeln försökte kravla sig över stenen.
- Det krävdes en stor ansträngning att kravla sig uppför den branta backen.
Synonymer
- Krypa
- Hasa
- Smet
- Klättra
- Slinka
Antonymer
- klättra
- gå
- springa
- röra sig
- vandra
Etymologi
Ordet kravla kommer ursprungligen från det fornnordiska ordet krabbla som betyder att röra sig omkring på alla fyra eller att krypa. I dagens svenska används ordet kravla oftast för att beskriva en rörelse där man tar sig fram med hjälp av händer och knän, som ett barn gör innan det har lärt sig att gå.
olein • trotsålder • avbryta • missämja • hovera sig • ombe • koncept • trassat • grinig •
